Tvillingsjälar/Twinsouls....

Det var en sån där härligt solig sommardag, den dagen då jag träffade min man för första gången. Jag var som vanligt på väg ner till fiket för att ta mig en rejäl frukostfralla med pesto och brieost samt den sedvanliga stora skummande latten till. Jag gick där och pratade med min väninna i mobilen om vad vi skulle göra i helgen då jag plötsligt stannade upp, förstummad av beundran well, på gränsen till fånig. Där det förut legat ett ointressant halvskumt hak låg det nu ett helt nytt café och genom de stora fönstren såg jag helt underbara målningar på de förr kala väggarna. Jag sa till min väninna att du jag ringer upp dig sen, la ner mobilen i väskan och gick som hypnotiserad in genom dörren. Vem har målat dessa? frågade jag så fort jag fått tillbaka talförmågan. Då hör jag en röst bakom mig, "Det är jag", varvid jag vänder mig om och PANG där var HAN. Ja, så gick det till när jag träffade min man, Johan, min tvillingsjäl och livskamrat.
It was one of those lovely sunny summerdays, that day when I met my husband for the first time. I was as usually on my way to the local cafe to have my usuall breakfast bagel with brie and pesto, with a large latte to go with it. I was strolling and talking to a dear friend on the cellphone about the weekend when I suddenly stopped, stunned of admiration, well almost silly looking. Thru a window I saw the most beautiful paintings. I told my friend I call her back later, put the cellphone back into my bag, and entered like hypnotised this new place. Who painted these? I asked. Then I heard a voice from behind, "I did". I turned around and WHAM there HE was. Well, thats how I met my husband, Johan, my twinsoul...